I’m discovering something new about myself as I’ve begun to play a game in my coaching, which also means I am pushing my edges by asking for things I’ve never even dreamed of daring to ask. And I discover lots of things as I do this.
Firstly that the edge (within me, the one saying “No Helena, you most definitely cannot ask for That!“) I perceive is a figment of my imagination, created by thought, but it is not and will never be the Truth, something real. It’s made up.
Secondly that I don’t die for asking. No matter how much my inner voice tries to tell me I must not ask for outrageous things. On the contrary actually. Asking makes me feel as if I live even more. And it makes me laugh, as the made-up-edge is pushed a bit further within my imaginary world.
Thirdly it’s a great way to collect No’s. That may sound very strange, but listen to this: Yes lives in the land of No. So if I go in search for the No’s, and even cherish them when I meet them, I’ll gladly go in search for more No’s. And you know what? Somewhere within all those No’s there will be a Yes. And the more No’s I collect, the more Yes’es I’ll encounter!
So, here’s to me asking and asking and asking some more, discovering where my edges are and challenging them, cherishing every No I meet along the way!
What are you afraid of asking for?
Jag tror att jag har det med mig hemifrån, mamma ogillade starkt att be om hjälp. Själv hade jag inte så stor hjälp av henne. Har alltid varit van att klara mig själv och har väldig svårt att be om hjälp. Har inte heller övat på det. Är faktiskt lite rädd för det. Lika bra att face the fact.
En av sakerna som gjort det enklare för mig är insikten att det för många är en gåva att få hjälpa. Så när jag i n t e vågar fråga om hjälp, så förvägrar jag ju samtidigt folk glädjen i att få kunna hjälpa. Det gjorde skillnad för mig.
Känner mig jätteträffad i att inte våga fråga. Men en speciell händelse i mitt liv öppnade upp för att våga. Och som du skriver, mitt bland alla nej fanns det ja också.
Vad fint att höra att du hittade en nyckel till att våga fråga!
Mycket intressant fråga. What are you afraid of asking for? Ja, vad är jag rädd att be om? Jag låter den frågan få vara och återkommer med en bloggpost där jag ska försöka svara på den. Tack! <3
Härligt – ser fram emot läsning! Kul att kunna inspirera. <3
Nuförtiden är jag allt mindre rädd att ställa “känsliga” frågor – vanliga frågor är jag ju fruktansvärt van vid efter 40+ år som journalist… Men jag har lärt mig att om jag inställer frågan så är det ett nej, ingenting händer, så enda chansen att faktiskt få ett ja är att ställa frågan. Den insikten var en viktig pusselbit på vägen mot att bli #kärlekskrigare
Ofta är en fråga som känns stor och läskig inte alls så stor när den väl är ställd …. ibland måste en bara kasta sig ut 🙂